"JAG ÄR INTE RIKTIGT MIG SJÄLV. OCH DET ÄR JAG GLAD FÖR". KRISTINA LUGNS HUMOR SOM BOKSTAVLIG SPRÅKDRÄKT I HEJ DÅ, HA DET SÅ BRA! OCH "INTE ALLS DÅLIGT". (Swahili)

In Kristina Lugn's poetry collection Hej då, ha det så bra! (2003), as well as in the posthumous "Inte alls dåligt" (2022), her own poetics is pushed to its extreme. The nonliterality of the metaphor as well as the absurdity of the literality is laid bare. According to Lars Elleström, Lugn's poems accentuates "man's concrete physical, and thus also mental, conditions" (Elleström 2006, 28). In my article, this reasoning applies not only to the bodily metaphoric, but to the entire literal language. Ann-Helén Andersson formulates in her PhD thesis "Jag är baserad på verkliga personer". Ironi och röstgivande i Kristina Lugns författarskap that "In Lugn's texts, the comic can be seen as an element within a dominant ironic tendency." (Andersson 2010, 115). Using Luigi Pirandello's essay L'umorismo (1908) and the concept sentimento del contrario, I will instead argue that Lugn's literal language, the object of my analysis, opens for a humorous, rather than ironic, effect which can make reality appear a little more tangible and graspable - in all its horrific absurdity. [ABSTRACT FROM AUTHOR]

I Kristina Lugns diktsamling Hej då, ha det så bra! (2003) liksom i den postuma "Inte alls dåligt" (2022) drivs den egna poetiken till sin spets. Metaforikens oegentlighet och bokstavlighetens absurditet blottas. Enligt Lars Elleström ringar Lugns dikter "in människans konkret kroppsliga, och därmed också mentala, villkor" (Elleström 2006, 28). I min artikel gäller detta resonemang inte bara den kroppsliga metaforiken utan hela den bokstavliga språkdräkten. Ann-Helén Andersson formulerar i sin avhandling "Jag är baserad på verkliga personer". Ironi och röstgivande i Kristina Lugns författarskap att "I Lugns texter kan det komiska ses som ett element inom en dominerande ironisk tendens." (Andersson 2010, 115). Med hjälp av Luigi Pirandellos essä L'umorismo (1908) och begreppet sentimento del contrario, kommer jag här istället argumentera för att Lugns bokstavliga språkdräkt, föremålet för min analys, öppnar för en humoristisk, snarare än ironisk, verkan som kan få verkligheten att framträda som aningen mer fattbar och gripbar - i all sin fasansfulla absurditet. [ABSTRACT FROM AUTHOR]

Copyright of Nordlit is the property of Universitetet i Tromsoe and its content may not be copied or emailed to multiple sites or posted to a listserv without the copyright holder's express written permission. However, users may print, download, or email articles for individual use. This abstract may be abridged. No warranty is given about the accuracy of the copy. Users should refer to the original published version of the material for the full abstract. (Copyright applies to all Abstracts.)